I Rättvikstrakten på en bilskrot står en Corvair-buss som har texten Falu Lasarett kvar synligt på sidorna. Den är rostig och plundrad men den visar vad Corvair använts till under sin levnad. Ombyggnader av Greenbrier till ambulans gjordes på olika håll i Sverige. Oklart var den här byggdes.

Lars Filipsson

GDA 259

Allt sedan min ungdom hade jag varit intresserad av bilen Corvair. Den upplevde jag som tekniskt spännande och snyggt utformad.

Mitt i livsåldern bestämde jag mig för att nu är det dags, nu skall jag köpa en Corvair. Jag vill minnas att jag köpte min -63 coupe i Eskilstuna av Jan Anderson år 2002 som i den gemensamma affären även fick min Volvo-valp i inbyte. Corvairen hade ett förflutet liv i Malmö, Landskrona samt på Ekerö i Stockholm innan den hamnade i Eskilstuna och Jannes garage.

Vid mitt köp väsnades bilen svårt från motorrummet men i övrigt visade den sig vara i ett skapligt skick även om den hade några stora bekymmer att ordna snarast. Vissa så kallade förståsigpåare hävdade att växellådan var trasig. Jaha. Det visade sig dock efter demontering att det var som jag misstänkte vid inköpet. Corvair har ett vanligt fel som visar sig som ett svårt rassel/skrammel från motorn. Det är ett resultat av nötta nitar på tryckplattan och låter värst på tomgång.

Dessutom hade någon tidigare ägare påbörjat en kapning av karossen i passagerarens fotutrymme. Varför detta skett är ett mysterium. Bilen visade endast små rostskador i övrigt och egentligen i bra skick för en -63 års modell. I övrigt inga större problem.

Reparationen inleddes med svetsning av kapstället och lite annat i golvet. Därefter lyftes motor och låda ur för åtgärd. Jag valde att nita om tryckplattan samt montera ny lamell. Det visade sig vid kontroll att svensksålda -63 års Corvair blivit beställda med högre utväxling i växellådan. Den ville jag gärna behålla.

Bilen gick sedan i alla år helt utan bekymmer egentligen. Litet pyssel och fininställningar som alltid på en klassiker, det var allt. Vi hade den även på längre semesterturer och den krånglade inte på något sätt.

Efter några år (2011) beslutade jag mig för att delrenovera maskinen och framvagnen. Jag tyckte att motorn började ta lite olja. Att byta gummit i framvagnen är en enkel åtgärd och delarna hade Hansen racing över disk. Även ventillyftarna inköptes från Hansen Racing. Motordelarna finns som alltid att inhandla från Clark´s i USA så därifrån kom det nya kolvringar, komplett packningssats inklusive axiallager samt de viktiga stötstångstätningarna. Dessutom ramlager och vevstakslager i underdimension och litet annat smått och gott att montera medan maskinen låg nedplockad.

Vi åkte med bilen mest som hobby men endast på somrarna. Det är en fin vägvagn med behaglig gång runt 100 km/tim. Om man är noga med oljetätningarna finns ingen oljelukt från motorn så får man bra och luktfri värme som klarar kyla till och med ned mot -10.

Sommaren 2013 sålde jag min -63-a till Stefan Frohm i Västra Frölunda som verkligen uppskattade bilen på många sätt men dock behöll den endast i något år.

Straxt innan försäljningen av -63-an letade jag efter en -65-a. Jag fick då se att en sådan convertible samt en helrenoverad Lakewood, alltså en kombi, i strålande skick, fanns till salu i Lima i Dalarna och det blev affär på cabben. Mer om den bilen i en annan berättelse.

Lars Filipsson

P.S. Om GDA 259 kan tilläggas att den numera bor i Kiruna. För inte så länge sedan var den

utannonserad för ett ovanligt högt pris av en bilfirma i Eslöv och hade dessförinnan ägts av

ett företag i Malmö. Allt tyder på att GDA 259 fortfarande är i utmärkt skick. / Arne Nilsson D.S.

Bonusvinst för tidig medlemsavgift 2022

Olle vid mottagandet av önskad röd metallmodell av Corvair Coupé -63. Grattis 

2022-07-26 

Återförening

För några dagar sedan ringde det en kille, André Åberg, till mig och sa att han och hans far hade en Corvair -61 ihop. Han tyckte sig ha problem med ryckningar i vissa hastigheter och ville ha lite tips. Han bodde strax utanför Linköping men pratade dalmål. Jag frågade vilken bil det var, men han kunde inte registreringsnumret i huvudet. Han berättade att de hade köpt bilen i Stockholm av en dam som heter June! (För den som inte hänger med i tankegångarna så talade han alltså om min första Corvair som jag renoverade som ung.) Jag visste ju att bilen såldes till Dalarna, men att sonen skulle bo i Linköping och ibland långtidslånade bilen var en nyhet för mig.

                                                                                        (klicka för större bil)

I dag var André på besök hos mig och jag provkörde 61:an. Vi lyckades inte få fram ryckningarna han pratade om, men jag tror han tyckte det var kul att se garaget där deras Corvair bodde under några år. Vi tog även en tur med min Corvair och jämförde skillnaderna mellan de olika generationerna.

På bilden ser vi 61:an som jag ägde 1984-2003 och 66:an som jag har haft sedan 1997. Garaget byggdes 1998, så bilarna stod där sida vid sida under 5 år innan 61:an såldes. Detta är dock inte den första återföreningen mellan de båda bilarna, de har ju träffats några gånger på olika bilträffar under tiden som June Christensen ägde den.

Hälsningar

Ronnie Stenson

Linköping