Lotterivinsten för tidig inbetalning levererad

2024-01-14

Stefan Lundhed poserar nöjt med den utvalda vinsten i tävlingen om tidig inbetalning av 2024 års medlemsavgift.

             Grattis

2023-10-25

Ny ordförande tar vid i Corvair Club Sweden

Vid årsmötet i Vadstena 7. juni 2023 valdes jag, Ulf Ohlsson 76 år, till att

efterträda Arne Nilsson som avsagt sig sin post efter att tillsammans med

Lars Filipsson 2014 ha startat klubben och sedan dess med rodret i fast

hand framgångsrikt styrt och utvecklat klubben i snart 10 år.

Kort presentation:

Bondgrabb, född och uppvuxen mitt på Kullahalvön i nordvästra Skåne. Påbörjade

flygutbildning i Ljungbyhed 1969 och återvände efter officersutbildning i Uppsala

till F 10 i Ängelholm 1973 med flygtjänst på SAAB J 35 Draken i ca 20 år.

Pensionär sedan 2003. Två vuxna barn och fem barnbarn. Änkling sedan 2005.

Redan min första bil 1967 hade svansmotor. En gråblå Volkswagen 1200 -55:a som snabbt målades om i Corvette Nassau blue för att skilja sig från mängden. 1969 införskaffades en begagnad Chevrolet Corvair Monza900 club coupé 62:a (bara namnet…..). Vit med knallröd klädsel. Den avyttrades fyra år senare för att finansiera köpet av den Corsa 140 cab. -66:a som fortfarande efter 50(!) år är i min ägo, helt i originalutförande så när som på radialdäck istället för diagonal dito. Mätarställning idag drygt 7000 svenska mil.

Corsan fungerade som familjebil till 1976 då den efter en misslyckad transmissionsreparation tillfälligt (trodde jag) ställdes undan för mer praktiska bilar. Den blev dock många år förrådsplats i garaget men togs fram igen 2009 för reparation och därefter som veteranbil körd som nöjesbil till bilträffar i närområdet. Ungdomens bilintresse har jag haft kvar under hela tiden med skruvande och underhåll av diverse andra märken som kommit och gått förutom Corsan som med tiden blev att betrakta som en ”familjemedlem”.

2014 damp ett kuvert, poststämplat i Östersund, ned i postlådan. Brevet var ett upprop rörande bildandet av en svensk Corvair klubb och undertecknat av en Arne Nilsson.

Trevligt tänkte jag. Anmälde mig och blev medlem nr. 3. Som styrelsemedlem fick jag uppdraget att bygga en hemsida åt klubben. Kunde inget om detta men med tiden resulterade det hela i dagens hemsida, hemsnickrad men”good enough” så här långt.

Klubben räknar i skrivande stund in 59 medlemmar. En förhoppning är att antalet stiger ytterligare och gärna med strävan att sänka medelåldern iklubben. Chevrolet Corvair är en trevlig samlarbil som idag kan uppfattas genomgå en revival då många missuppfattningar och felaktiga rykten om en bil som egentligen var före sin tid numera möts med en annan respekt och nyfikenhet.

Med stor heder och glädje åtar jag mig ledarskapet i Corvair Club Sweden. En stor utmaning är att försöka öka klubbgemenskapen med ökad personlig kännedom och interaktivitet mellan 59 medlemmar utspridda i ett lååångsmalt land som Sverige.

Som stolt Corvairägare känns det ofta ensamt vid bilträffar och man undrarvar andra Corvairägare finns. Känns det igen? Hör gärna av dig till någon i styrelsen och tipsa om ideer hur detta kan avhjälpas.Att t.ex. höra av sig till en annan Corvairägare i närheten för att göra gemensam sak kan vara ett sätt. Två Corvairer samtidigt på en bilträff blir ju plötsligt dubbelt så många…...du förstår vad jag menar.

Hoppas vi hörs och ses därute.

Med vänlig hälsning

Ulf O.

2022-07-26 

Återförening

För några dagar sedan ringde det en kille, André Åberg, till mig och sa att han och hans far hade en Corvair -61 ihop. Han tyckte sig ha problem med ryckningar i vissa hastigheter och ville ha lite tips. Han bodde strax utanför Linköping men pratade dalmål. Jag frågade vilken bil det var, men han kunde inte registreringsnumret i huvudet. Han berättade att de hade köpt bilen i Stockholm av en dam som heter June! (För den som inte hänger med i tankegångarna så talade han alltså om min första Corvair som jag renoverade som ung.) Jag visste ju att bilen såldes till Dalarna, men att sonen skulle bo i Linköping och ibland långtidslånade bilen var en nyhet för mig.

                                                                                        (klicka för större bil)

I dag var André på besök hos mig och jag provkörde 61:an. Vi lyckades inte få fram ryckningarna han pratade om, men jag tror han tyckte det var kul att se garaget där deras Corvair bodde under några år. Vi tog även en tur med min Corvair och jämförde skillnaderna mellan de olika generationerna.

På bilden ser vi 61:an som jag ägde 1984-2003 och 66:an som jag har haft sedan 1997. Garaget byggdes 1998, så bilarna stod där sida vid sida under 5 år innan 61:an såldes. Detta är dock inte den första återföreningen mellan de båda bilarna, de har ju träffats några gånger på olika bilträffar under tiden som June Christensen ägde den.

Hälsningar

Ronnie Stenson

Linköping

Bonusvinst för tidig medlemsavgift 2022

Olle vid mottagandet av önskad röd metallmodell av

Corvair Coupé -63. Grattis 

Corvair Greenbrier Amblewagon 1962

Klicka på länken nedan och vänta en stund. Slå på ljud och expandera bild när filmen börjar. Enjoy....

GDA 259

Allt sedan min ungdom hade jag varit intresserad av bilen Corvair. Den upplevde jag som tekniskt spännande och snyggt utformad.

Mitt i livsåldern bestämde jag mig för att nu är det dags, nu skall jag köpa en Corvair. Jag vill minnas att jag köpte min -63 coupe i Eskilstuna av Jan Anderson år 2002 som i den gemensamma affären även fick min Volvo-valp i inbyte. Corvairen hade ett förflutet liv i Malmö, Landskrona samt på Ekerö i Stockholm innan den hamnade i Eskilstuna och Jannes garage.

Vid mitt köp väsnades bilen svårt från motorrummet men i övrigt visade den sig vara i ett skapligt skick även om den hade några stora bekymmer att ordna snarast. Vissa så kallade förståsigpåare hävdade att växellådan var trasig. Jaha. Det visade sig dock efter demontering att det var som jag misstänkte vid inköpet. Corvair har ett vanligt fel som visar sig som ett svårt rassel/skrammel från motorn. Det är ett resultat av nötta nitar på tryckplattan och låter värst på tomgång.

Dessutom hade någon tidigare ägare påbörjat en kapning av karossen i passagerarens fotutrymme. Varför detta skett är ett mysterium. Bilen visade endast små rostskador i övrigt och egentligen i bra skick för en -63 års modell. I övrigt inga större problem.

Reparationen inleddes med svetsning av kapstället och lite annat i golvet. Därefter lyftes motor och låda ur för åtgärd. Jag valde att nita om tryckplattan samt montera ny lamell. Det visade sig vid kontroll att svensksålda -63 års Corvair blivit beställda med högre utväxling i växellådan. Den ville jag gärna behålla.

Bilen gick sedan i alla år helt utan bekymmer egentligen. Litet pyssel och fininställningar som alltid på en klassiker, det var allt. Vi hade den även på längre semesterturer och den krånglade inte på något sätt.

Efter några år (2011) beslutade jag mig för att delrenovera maskinen och framvagnen. Jag tyckte att motorn började ta lite olja. Att byta gummit i framvagnen är en enkel åtgärd och delarna hade Hansen racing över disk. Även ventillyftarna inköptes från Hansen Racing. Motordelarna finns som alltid att inhandla från Clark´s i USA så därifrån kom det nya kolvringar, komplett packningssats inklusive axiallager samt de viktiga stötstångstätningarna. Dessutom ramlager och vevstakslager i underdimension och litet annat smått och gott att montera medan maskinen låg nedplockad.

Vi åkte med bilen mest som hobby men endast på somrarna. Det är en fin vägvagn med behaglig gång runt 100 km/tim. Om man är noga med oljetätningarna finns ingen oljelukt från motorn så får man bra och luktfri värme som klarar kyla till och med ned mot -10.

Sommaren 2013 sålde jag min -63-a till Stefan Frohm i Västra Frölunda som verkligen uppskattade bilen på många sätt men dock behöll den endast i något år.

Straxt innan försäljningen av -63-an letade jag efter en -65-a. Jag fick då se att en sådan convertible samt en helrenoverad Lakewood, alltså en kombi, i strålande skick, fanns till salu i Lima i Dalarna och det blev affär på cabben. Mer om den bilen i en annan berättelse.

Lars Filipsson

P.S. Om GDA 259 kan tilläggas att den numera bor i Kiruna. För inte så länge sedan var den

utannonserad för ett ovanligt högt pris av en bilfirma i Eslöv och hade dessförinnan ägts av

ett företag i Malmö. Allt tyder på att GDA 259 fortfarande är i utmärkt skick. / Arne Nilsson D.S.